Välkommen till en hemsida med en hel del historia om Stockholm

Reservplan 1, se på något annat gammalt

Antikrundan i verkligheten

Söder och Urvädersgränd 3

Utanför tidsåldern här bodde Carl Michael Bellman tidig 1700 tal

CC-licens från utgivare

Hänvisning till fotograf/namn/ägare av bild är vanligt

Dn här bilden nedan är tagen av Anders Dernback. (upphovsrätt sker per automatik)

Men på Gustav lll:es tid en annan byggnad, som revs på 1890 talet

Höghastighetsfoto från tåget Malmö - Stockholm (lite oljemålning över det hela)

2018 Kungliga Biblioteket

Här en telefoninrättning som faller inom tiden 1900 - framåt

En trend som höll hela perioden 1900 - framåt, kafé kultur

Trenden att transportera sig ut i skärgården en annan trend 1900 framåt

Torghandel det dog inte ut 1900 och framåt

Svampen som aldrig växt i skogen

Många av affärskedjorna blev etablerade under perioden

Hjalmar Söderberg faller inom perioden 1900  framåt

MC kulturen tog mest fart senare än för själva uppfinningen av motorcyklen. 1950 talet Amerikatrenden

Kafé och kakor, rätta surdegsbrödet

En Kung som dog under perioden var Kung Oscar ll (1907) Unionen med Norge hade upplösts 1905. Han fick även en kyrka uppkallad efter sig ( 25 år på tronen)

Nationalmuseum bild. Kung Karl XV (Dog på Malmö Residens)

Axel Swinhuvud tog fotot 1900 ägare spårvägs museum / utsikt över Slussen CC licens

Ling gymnastikens fader, men brandmän motiverade, Johannes brandstation Stockholm

År 1900 Maria folkskola skolmatsal

År 1900 posten fick sätta upp en extra avdelning Nyårsafton

Södermalms torg 1920 tal, se MC trenden finns på plats

Södra Bantorget 1930

Foto 1930 Axel Malmström. Stort spritbeslag.

Osorterade svartvita

se årtalen i bilden

1900 - 1910

Åren kring sekelskiftet 1900 hyste bland annat den stora Stockholmsutställningen 1897 och de Olympiska spelen 1912. Sverige och Stockholm blev lyckligtvis förskonade från de två världskrigen under 1900-talet och när freden kom i maj 1945, påbörjades ett av stadens och landets största stadsomdaningsprojekt; Norrmalmsregleringen, som skulle omvandla nedre Norrmalm till en ny stadsdel och där skapa det nuvarande Stockholms city. Längs de nya tunnelbanelinjerna växte nya förorter upp långt utanför tullarna.

1910 - 1930

Det sena 1800-talet och 1900-talets första decennier innebar en enorm tillväxt för staden. Staden började därför att expandera snabbt utanför stadstullarna. År 1910 hade Stockholm 340 000 invånare, tio år senare omkring 420 000. Kring sekelskiftet inleddes arbetet med att elektrifiera spårvägstrafiken. Under första världskriget avstannade bostadsbyggandet nästan helt. Bostadsbrist förvandlades till bostadsnöd. I början av 1920-talet fanns det bara ett land som hade en större trångboddhet än Sverige vid den här tidpunkten och det var Finland. Mellan 1917 och 1924 byggdes cirka 2 500 nödbostäder för att lindra den största nöden. Olika förslag till subventioner och låneformer prövades, bland annat Statens bostadslånefond 1924. Hyresgästerna slöt sig 1923 samman till Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening (HSB), som under arkitekt Sven Wallander producerade många billiga och bra bostäder, som Kungsklippan på Kungsholmen i Stockholm.

På midsommarafton 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, invigdes Stockholms stadshus. Då hade det gått 16 år av projektering, planering och byggarbeten. Stadshuset, ritat av Ragnar Östberg blev ett av Sveriges främsta byggnadsverk från nationalromantiken.

I mitten av 1920-talet inleddes den så kallade egnahemsrörelsen, som syftade till att arbetar- och hantverkarfamiljer skulle, på ekonomiskt fördelaktiga villkor kunna skaffa sig ett eget småhus. Mellan 1925 och 1930 ökade bilismen i Stockholm med 100% från cirka 9 000 motorfordon till cirka 17 800 och stadsplanerarnas största uppgift i den industrialiserade världen blev att anpassa staden till bilen, så även i Stockholm. Under Yngve Larsson som gatu- och stadsbyggnadsborgarråd och finansborgarrådet Hjalmar Mehrsamt stadsbyggnadsdirektörerna Albert Lilienberg och senare Sven Markelius skulle staden och speciellt Nedre Norrmalm anpassas till bilen och den planerade tunnelbanan, men även den omoderna, ohälsosamma och trånga stenstaden skulle anpassas till moderna krav. På kort tid invigdes flera stora infrastrukturprojekt: Tranebergsbron (1934), Västerbron (1935), Slussen (1935) och Bromma flygplats (1936).

1930 - 1950

Modernismen, eller funktionalismen, som stilformen kallades i Sverige, hade fått sitt genombrott i början av 1930-talet med Stockholmsutställningen 1930. Efter tysk förebild byggdes så kallade smalhus i bland annat Stockholmsförorterna Traneberg (1937), Hammarbyhöjden (1938) och Årsta (1943) och för barnrika, finanssvaga familjer uppfördes subventionerade så kallade barnrikehus. Alla hus byggdes med centralvärme, och alla bostäder hade eget badrum med vattentoalett och rinnande kallt och varmt vatten, ett för tiden modernt kök och de flesta även en balkong. En förgrundsgestalt inom stadsplaneringen av Stockholms nya förstäder var arkitekt Thure Bergentz, medarbetare till Albert Lilienberg. Bergentz skapade en lång rad stadsplaner bland andra för Norra- och Södra Ängby, Traneberg, Midsommarkransen och Västertorp.

Fredsdagen på Kungsgatan, 7 maj 1945

Vid Odengatan 31 öppnade 1941 Konsum Stockholm efter amerikanskt mönster Sveriges första självbetjäningsbutik. "Snabbköpet" låg i basarbyggnaderna vid Stockholms stadsbibliotek. Men det skulle dröja tills efter andra världskriget innan butiksformen slog igenom.Vid krigsutbrottet i september 1939 fanns inga allmänna, civila skyddsrum i Stockholm, men man började med schaktarbetena för Skyddsrummet Hötorget i oktober 1939. Det fanns inte heller något ordnat luftförsvar. Biltrafiken minskade drastiskt på grund av drivmedelsransoneringen. Stadsbilden präglades av cyklister, några gengasdrivna fordon och massor av vedtravar. Krigsvintrarna 1941/1942 blev extremt kalla och sommaren 1942 rådde det svår matbrist trots ransoneringarna. Varje måndag klockan tre provades flyglarmssirener. Mörkläggning rådde och alla gatlyktor var släckta. Nationalmuseum evakuerade sina viktigaste samlingar redan 1939.Stockholms kraftiga tillväxt fortsatte till följd av Sveriges urbanisering. År 1940 hade staden 590 000 invånare.[4]

Den 22 februari 1944 fällde ett sovjetiskt bombflyg tre bomber i området vid dagens Eriksdalsbadet. Två föll mitt i parken Eriksdalslunden, den tredje förstörde den nyuppföra friluftsteatern Eriksdalsteatern vid Årstavikens vatten. Det föll även bomber på andra platser i södra Stockholm och i Strängnäs. Det blev inga skadade men fönsterrutor gick sönder och smällen hördes över stora delar av Stockholm. Hade bomberna fällts några sekunder senare hade de träffat det nyuppförda Södersjukhuset. Om bomberna föll av misstag eller med avsikt är höljd i dunkel, men de utlöste i alla fall en förhöjd diplomatiskt aktivitet mellan Stockholm och Moskva. Det var enda gången som bomber föll över Stockholm under andra världskriget. Händelsen beskrivs närmare under Bombningarna av Stockholm och Strängnäs 1944.Andra världskriget innebar ett avbräck i Stockholms utveckling till en modern, bilanpassad storstad, men omfattande planer för "Stockholm efter kriget" fanns uppgjorda och skulle omedelbart sättas i verket när freden skulle komma. I juni 1945, alltså bara en månad efter fredsdagen, klubbades 1946 års cityplan av stadsfullmäktige.

År 1947 fanns 95 biografer i Stockholms innerstad, vilka koncentrerade sig kring vissa gator: Kungsgatan, Birger Jarlsgatan, Götgatan, Hornsgatan, och Sankt Eriksgatan. Flaggskeppen var Röda Kvarn (från 1915) vid Biblioteksgatan och Gunnar Asplunds Skandia (från 1923) vid Drottninggatan.

1950 - 1970

På 1950-talet inleddes det som kallades Norrmalmsregleringen eller citysaneringen, en process som planerades redan på 1930- och 40- talen och kom att genomföras under hela 1960-talet och en bit in på 1970-talet. Den innebar en omdaning av främst stadsdelen Klara i centrala Stockholm. Bostads- och affärsbyggnader revs, för att ersättas med kontorsbyggnader och affärskomplex. Även stadens topografi förändrades i och med att stora delar av Brunkebergsåsenschaktades bort. Motiven var att stadens politiska ledning ville skapa en modern stadskärna för handel och näringsliv, det så kallade Stockholms city, med fungerande kommunikationer för den växande staden. Den 1 oktober 1950 invigdes den första delen av Stockholms tunnelbana mellan Slussen och Hökarängenoch då tunnelbanan skulle dras vidare genom centrala Stockholm, krävdes att många byggnader revs. De främsta exemplen på denna utveckling är områdena kring Hötorget och Sergels torg. Bostadsbristen var stor efter andra världskriget. Till år 1955 hade invånarantalet ökat till 789 000.[4] På stadsplanekontorets initiativ gick man till och med ut med affischer, där man varnade för en inflyttning till Stockholm, eftersom det saknades bostäder. För att lösa problemet behövdes en generalplan och en generalplansutredning, den började sitt arbete 1944 och redan 1945 lades programmet till generalplan fram i form av en skrift Det framtida Stockholm. Gruppen som hade arbetat fram programmet bestod av Erland von Hofsten, Göran Sidenbladh, Carl-Fredrik Ahlberg och Sven Lundberg. Sven Markelius deltog mycket aktivt i arbete och Yngve Larsson hade åter lyckats säkerställa de nödvändiga anslagen för att bedriva generalplansutredningen. dén med förstäder längs tunnelbanan fortsatte på 1960-talet med Bredäng (1962), Skärholmen (1968) och Tensta (1970). En del av dessa blev rena sovstäder, ibland hade tunnelbanan inte hängt med i utbyggnadstakten och inte alla nya förstäder var så lyckade som Vällingby.

Bredäng, Skärholmen och Tensta hörde redan till de enformiga bostadsområden, som uppstod inom miljonprogrammets ram. Här tillverkades höga bostadshus genom industriell produktion med betongelement som byggde på modulmått 2,4x2,4 meter och husens inbördes avstånd bestämdes i hög grad av byggkranarnas räckvidd.

År 1960 började man planera Stockholms inre och yttre trafikleder och inom ramen för 1960 års trafikledsplan för Stockholm presenterades ett trafikledssystem för staden. Radiella infartsleder skulle leda ut till Ekerö, Enköping, Uppsala, Lidingö, Nacka, Nynäshamn och Södertälje, samt till de nya eller planerade satellitstäderna som Vällingby, Farsta och Skärholmen. Infartslederna skulle ansluta till en ringled med hög kapacitet och därmed avlasta stadens gatunät. Ringen skulle utgöras av Essingeleden, Norra länken, Valhallavägen, Österleden och Södra länken.

1970 - 2000

År 1960 började man planera Stockholms inre och yttre trafikleder och inom ramen för 1960 års trafikledsplan för Stockholm presenterades ett trafikledssystem för staden. Radiella infartsleder skulle leda ut till Ekerö, Enköping, Uppsala, Lidingö, Nacka, Nynäshamn och Södertälje, samt till de nya eller planerade satellitstäderna som Vällingby, Farsta och Skärholmen. Infartslederna skulle ansluta till en ringled med hög kapacitet och därmed avlasta stadens gatunät. Ringen skulle utgöras av Essingeleden, Norra länken, Valhallavägen, Österleden och Södra länken.

På 1970-talet ändrades synen beträffande bilen som det viktigaste transportmedlet och de stora vägplanerna konkretiserades i långsammare takt. Dennisuppgörelsen var en överenskommelse mellan Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet att under 1990-talet genomföra specifika investeringar i vägar och spårtrafik i Stockholms län. Överenskommelsen slöts 1992 och innebar bland annat att Stockholms ringled skulle byggas färdigt och att en västlig förbifart skulle anläggas, så blev det dock inte. Dennispaketet upplöstes i februari 1997.

I samband med högertrafikomläggningen den 3 september 1967 försvann spårvagnarna från Stockholms gator. Endast de spårvagnslinjer som helt gick på egna banvallar, Nockebybanan och Lidingöbanan blev kvar. 1991 invigdes Djurgårdslinjen, en museispårväg mellan Norrmalmstorg och Waldemarsudde/Bellmansro på Djurgården. I Dennispaketet beslutades om att bygga en snabbspårväg, Tvärbanan. Den invigdes 2000 och stod klar i sin nuvarande sträckning 2002. Vissa delar av Tvärbanan går på gatumark.

Omdaningen av Stockholms innerstad och utflyttningen till miljonprogramsområdena, tillsammans med utglesning av bebyggelsen, kontorisering och sammanslagning av små lägenheter till större fick omfattande följder för Storstockholms demografi. Stockholms kommun nådde en topp på 810 000 invånare 1961, men under de följande 20 åren minskade folkmängden till att 1981 endast uppgå till 674 000 personer. Däremot har befolkningen i kranskommunerna ökat i antal. Folkmängden i Stockholms kommun har under de senare åren ökat med cirka 100 000. Den 28 februari 1986 sköts Sveriges statsminister Olof Palme i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan till döds. Brottsutredningen kring Palmemordet blev Sveriges största och dyraste någonsin. Palmemordet är ännu inte uppklarat.

Strax efter stängning på morgonen den 4 december 1994 utfördes Stureplansmorden vid nattklubben Sturecompagniet på Stureplan i Stockholm. En ordningsvakt och tre gäster dödades då Tommy Zethraeusöppnade eld rakt in i entrén.

2000 - 2019

Efter 2000-talet startades ett antal stadsutvecklingsprogram för att tillgodose den ökande befolkningen med bostäder. Enligt prognoserna i regionalplanen (RUFS 2001) kommer Stockholms stads befolkning att öka med 150 000 personer fram till 2030, vilket motsvarar ett behov av 80 000 nya bostäder.

Översiktsplan 99 pekar ut ett stort antal utvecklingsområden, där 60 000 nya bostäder skulle kunna skapas. Dessa utgörs huvudsakligen av gamla industri- och hamnområden som kan bli till attraktiva bostäder, som projekt Liljeholmskajen och Lindhagen med sjönära bostäder vid Årstaviken respektive Hornsbergs strand och projekt Norra Djurgårdsstaden i stadsdelen Hjorthagen samt Hagastaden på gränsen mellan Stockholm och Solna. Ytterligare 20 000 nya bostäder skall kunna skapas genom förtätning inom redan befintliga bostadsområden.

Den 3 januari 2006 inleddes det så kallade Stockholmsförsöket, som pågick till 31 juli 2006. Det är ett försök med trängselskatt för biltrafiken i Stockholms innerstad, tillsammans med utvidgad kollektivtrafik. I samband med riksdagsvalet 17 september 2006 genomfördes folkomröstningar i flera kommuner för att få svar på vad länsinvånarna själva tyckte. En folkomröstning efter försöket ledde till att det permanentades den 1 augusti 2007. (källa wikipedia)

Kungligt - Kungahuset

Oscar II, Oscar Fredrik, född 21 januari 1829 på Stockholms slott i Stockholm, död 8 december 1907 på Stockholms slott, var kung av Sverige 1872-1907, kung av Norge 1872-1905, samt hertig av Östergötland. Han var tredje son till Oscar I och Josefina och bror till Karl XV. Oscar gifte sig 1857 med Sofia av Nassau. Han själv använde stavningen Oscar, efter hans död har stavningspraxis varierat mellan detta och Oskar.

Gustaf V (fullständigt namn Oscar Gustaf Adolf), född 16 juni 1858 på Drottningholms slott i Lovö socken, Stockholms län, död 29 oktober 1950 på Drottningholms slott, var kung av Sverige från 1907, som den femte regenten av huset Bernadotte. Han var son till Oscar II och drottning Sofia, sonsons son till Karl XIV Johansamt farfars far till Sveriges nuvarande kung Carl XVI Gustaf. 

Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 november 1882 på Stockholms slott i Stockholm, död 15 september 1973 på Helsingborgs lasarett i Helsingborg, Malmöhus län, var Sveriges kung från den 29 oktober 1950 och fram till sin död. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden och farfar till Carl XVI Gustaf. Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882-1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten(1889-1965).

Han föddes som prins av Sverige och Norge samt hertig av Skåne (efter unionsupplösningen 1905 var han inte längre prins av Norge) och var Sveriges kronprins 1907-1950 efter faderns tronbestigning. Gustaf VI Adolf var den siste kungen med den traditionella svenska kungabeteckningen "med Guds Nåde Sveriges, Götesoch Vendes konung".

Carl XVI Gustaf, Carl Gustaf Folke Hubertus, född 30 april 1946 på Haga slott i Solna, Stockholms län, är Sveriges konung och statschef sedan 15 september 1973 då han efterträdde sin farfar Gustaf VI Adolf. Han är son till prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla. Han gifte sig 1976 med Silvia Sommerlath.

Han är den sjunde regenten av huset Bernadotte, den sjuttiofjärde av Sveriges historiskt belagda monarker och sedan den 26 april 2018 den längst regerande monarken i Sveriges historia.

World of slideshows

För historieintresserade

Ungefär som en Facebook Grupp!

Medlemmar kan göra egna inlägg med mera

https://world-of-slideshows.mn.co/feed